iskugganavdej

Livet just nu är inte en dans på rosor. Nedan följer historien om varför, börja längst ner i inlägget för att få den i kronologisk ordning!


13/5 -
Efter att ha börjat äta medicinen har jag mått betydligt bättre. Jag kan numer ha skor på mig och göra annat än bara sitta hemma i soffan :) I natt sov jag i min egen säng för första gången på en vecka och jag vaknade bara 2 gånger så på hela taget tycker jag livet är rätt bra nu (det kliar ff men det är verkligen under kontroll så att säga).

Imorse var jag inne för veckans provtagning och nu i em ringde överläkaren på förlossnings- mottagningen/spec-MVC. Hon frågar lite hur jag mår, hur mkt medicin jag tar, vad för medicin jag tar och hur det är med klådan. Så berättar hon att anledningen till att hon ringer är dels att mina värden mer än fördubblats sedan sist. Inte bra alls. Värdena ska ligga still eller till och med gå ner. Möjligen kan de stiga något men inte mer än fördubblas på 5 dgr.

Dessutom har hon tittat på tidigare prover som tagits och meddelade att det sköldkörtelprov som tagits visst visade en avvikelse tillräckligt stor för att i hennes mening behandlas med Levaxin. Nu ska jag dit på fredag igen för att dels ta nya gallsyreprover, dels nya leverprover och dels sköldkörtelprover. Sedan ska en CTG tas så vi får se att bebisen mår fortsatt bra och inte stressas av dessa dumma värden och sist men inte minst ska jag träffa den här läkaren för ett samtal om hur vi går vidare.

Jag kommer väl få gå där nu minst ett par ggr i veckan och det känns faktiskt väldigt bra, jag gillar personalen däruppe (utom en dum läkare) och känner mig trygg i att de kolla mig och bebisen ordentligt. Jag frågade henne även om hur det kommer se ut framöver om det fortsätter och då lär det bli en igångsättning i v 37+0.

För mig känns det bra, bebisen är klar då och jag vet att det är en ganska stor krabat i magen. Mår bebisen dåligt blir det igångsättning tidigare men det är nåt man tar ställning till då isf.

Ja det var väl allt för den här gången. Jag är lite oroad över det här faktiskt och är glad att jag nu har en ordentligt etablerad kontakt med förlossningsmottagningen. Det innebär att jag kan sticka upp på en snabb CTG vid minsta lilla oro utan att känna mig "larvig". Skönt också att vi har så himla nära - jag kan vara där på 5 minuter om det är något! Håll tummarna för att min bebis fortsätter vara ostressad av detta och att h*n fortsätter må bra därinne åtminstone 3-4 veckor till!


11/5 -
Jag tror medicinen jag fick hjälper lite!

(Det är ju knappt man vågar säga det högt *s*)

Jag började ju ta den i fredags kväll och tog andra dosen igår kväll. Tillsammans med Tavegyl, Lergigan och sömntabletten så har jag faktiskt fått S-O-V-A i flera timmar i natt. Jag har bara vaknat och kliat 2-3 ggr men gud, det är ju INGENTING!!! Det kliar ff väldigt mycket dagtid och jag kan inte göra så mycket annat än att sitta hemma (kan inte ha skor och barfota går verkligen inte) men vad gör det när man iaf får sova lite på nätterna!

Prisa gud för björngalla :D


9/5 -
Kvällen och natten var de värsta hittills och nu har jag en massa små sår över händerna och fötterna som jag kliar upp och så blöder och svider det och gör oooont. Framåt morgonen, vid 20 i 7 somnade jag dock och fick sova i nästan tre timmar - otroligt.

Ringde sedan och kollade provsvaren som visar förhöjda värden av gallsyror så nu ska jag får börja på Ursofalk som vi ska hämta i em. Förhoppningsvis hjälper dessa lite grann i alla fall. Läkaren jag fick prara med var gullig och förstående och jag ska dit nu en ggn i veckan för provtagning osv. Om det inte blir bättre av medicinen kommer jag troligen läggas in så de kan "ha koll på mej" och se mer hur jävligt det är.

Jag är TRÖTT, har ont, det kliar och jag vill ut i vackra vädret. Dessutom är jag pessimistisk gällande medicinen - inget annat har ju hjälpt :( MEN jag hoppas såklart, jag önskar av hela mitt hjärta att den kommer hjälpa mig tillbaka till en, om inte helt kli-fri, så åtminstone dräglig tillvaro.


8/5 -
Igår (7/5) var jag i upplösningstillstånd och ringde fölossningsavd igen och fick läkartid kl 15.

Kom dit och fick ligga m CTG som var helt ok. Läkaren var en ung trevlig tjej som lyssnade och tog mej på allvar. Det kändes bra och jag fick dels en ny tid då fasteprover på levern och gallsyrevärden skulle tas och dels fick jag recept på starkare anti-kli-tabletter + även en sömntablett till natten.

Kvällen kom och jag tog 2 tavegyl, en stark Lergigan och sömntabletten. När jag hämtade ut lergiganen sa tjejen på apoteket "du kan bli lite dåsig av den här". "Bra" sa jag - "det är delvis det som är tanken". Somnade jag? Fick jag sova? Nope :( VAD är det för fel på mej? VARFÖR hjälper inte tabletterna? Klådan blir värre för varje dag som går och jag har nu börjat få sår på händerna, fötterna, underarmarna och vaderna.

8.15 imorse (8/5) hade jag då en tid för ny provtagning igen. Kom dit fastande och proverna togs. Sedan trodde de att jag skulle gå hem men jag krävde att få träffa en läkare för att utvärdera medicinen och även få info om vad som kommer hända vartefter. Fick sitta ner ett tag och vänta och sedan komma in till en läkare jag känner igen sedan tidigare, sedan jag väntade E tror jag. Besöket kändes inte ett dugg bra, hon började med att säga att vi inte kunde ta ut bebisen nu. Eh? Vem vill det? Sedan fortsätter hon med att säga att det inte finns något att göra förrän provsvaren kommer för de kan/vill/bör inte behandla med det speciella läkemedlet om det nu inte är gallsyran det är fel på. DET är jag helt med på, varför behandla med fel saker liksom. Däremot vill jag få hjälp NU med klådan eftersom hjälpen jag fått inte hjälper.

Ärligt talat kändes det som läkaren trodde det hela var psykiskt, att jag bara var stressad över att jag inte fick sova och att jag skulle bara låta bli att tänka på det och "acceptera att jag inte kommer få sova mer än 15-20 min i taget". Och så detta kliandet, "du får inte klia med naglarna". Öh, nähä, hur lätt är det att låta bli när det kliar så det gör ont, så man blir vansinnig, så man gråter? Hon frågade om jag hade svalt i sovrummet och jag berättade att jag sover på soffan i vardagsrummet med fönstret på vid gavel (helt mitt eget val, jag ligger skönare här helt enkelt). Hon bestämde sig dock direkt för att jag måste ju ligga bättre i sängen, gubben och barnen får flytta ut från sovrummet. Sedan satt hon långa stunder och bara tittade på mig. Kändes som hon försökte utröna om jag bara simulerade alltsammans eller åtminstone överdrev.

Jag försökte fråga henne om att ta ut bebisen tidigare om detta fortsätter hela vägen ut. När isf? v34? 36? 38? Hennes svar "nej vi tycker du ska gå tiden ut och nu är det alldeles för tidigt". Nu? Det är väl fortfarande ingen som bett henne ta ut bebisen nu? Nåväl. Summan av allt detta blev att jag inte har fått någon ny medicin utan bara några fler sömntabletter. Klådan är värre än någonsin och jag har nu inte sovit mer än 20-30 min i sträck sedan i måndags. Mina händer är mer eller mindre obrukbara till alla moment som innefattar att jag ska hålla i nåt (skriva, laga mat, öppna flaskor osv). Skriva på datorn går ok ett tag men man får ta en paus då och då och skölja dem i svalt vatten. Jag antar att provsvaren inte kommer förrän imorgon och "ser fram emot" ännu en natt av tortyr och ickesömn. Min stora skräck just nu är att provsvaren kommer tillbaka ok. Då finns inget mer att göra, då är det såhär det får bli resten av graviditeten. P A N I K.